Jag är inte mycket för att skriva en massa gullisnufsande i blogginlägg, det känns.. eh, lite för lunarstormigt för min smak. Jag har mer och mer fått en känsla av att folk som måste spy hjärtan omkring sig överallt där de befinner sig på nätet, känner att de har något att bevisa och leva upp till. Men det är nog bara jag. Men, jag måste snuffsa lite för jag saknar ju L. Jätteäckligt mycket. Nu är det en vecka sen jag träffade honom och det är en ganska ruskigt brutal avvänjning efter månader av träffas-varje-dag. Han är en fantastisk människa, som ständigt överraskar och förvånar mig. Min vardag är sjukt tråkig utan honom, så är det bara. Vi hoppar till något som är ännu tristare att läsa om än mina kärleksbravader, nämligen hur sjuk jag är. Tadaa! Feberstatus: 38,2, alltså lite mer än igår men vafan. I övrigt mår jag som igår, på pricken. Får väl hoppas det blivit lite bättre tills i övermorgon, mest för att jag vill äta godis. Bahaahaa.Nu ska jag dregla över tanken på ett par alldeles underbara underarmar och sen ska jag sova en stund. Gonatt.