Det är dags att lära sig;You win some, you loose some.Det kniviga är, att du aldrig riktigt vet vad du vunnit eller förlorat, och heller inte om det faktiskt är en vinst eller förlust. ..Jag ser inte mig själv som långsint, det känns inte riktigt passande. Men alla som känner mig vet att när jag blir arg, då blir jag riktigt arg. Däremot kan jag helt klart säga att jag är väldigt stabil i min ståndpunkt när det gäller folk som gjort mig illa. Graden avgörs sedan av hur illa de gjort mig. Jag tror att det är viktigt att inse att man är viktig.Att tiden är viktig, och hur den spenderas.Det är ingen idé att slösa tid på människor som inte är känslomässigt torra bakom öronen, nej vet ni vad, det är mitt hjärta för viktigt för.

Jag blir deppgi av att gå in på Topshop's hemsida. Det finns alldeles för mycket fint där, och de jävlarna skickar inte till Sverige. Snyft. Stackare som mig som inte bor i UK får nöja sig med att pysa iväg till Stockholm för att ta del av godsakerna. Dumma Topshop.

Mitt slutarbete är klart för första inlämningen! Lättnad är bara förordet, som jag kämpat för det här. Mina kläder från Ellos är skickade, kommer väl i dagarna, och nästa vecka ska jag förhoppningsvis till Täby och shoppa med kärleken och det är sportlov. Lönen i slutet av februari är den fetaste på länge. Mitt ekonomibetyg kommer bli över förväntan. Ärligt talat kunde det inte bli bättre. Det känns jätteskönt i kroppen, en stor lättnad och ro.Trevligt med sådant som omväxling när jag stundtals varit riktigt ilsken den senaste veckan.Det kräksnöer ute. Jag får åka hem klockan två, då ska jag ut med hästen i snöyran för att sedan studsa iväg till jobbet. Kvällen är alltså spikad. Åh, härlig känsla.

Imorrn är det Alla Hjärtans dag. Jag tycker hela konceptet är lika äckligt som Halloween eller liknande. Amerikanska tjäna-pengar-på-dagar. Fast ja, spela roll egentligen. Folk får väl spendera sina dagar som de vill. Jag uppskattar den kärlek jag har i mitt liv just nu något otroligt, helt plötsligt dyker det upp en människa som är så lik mig, som passar ihop med mig. Som LUGNAR NER MIG, bara det är otroligt. Allt fungerar! Det har det aldrig gjort förut. Och från så oväntat håll, någon jag haft kontakt med under 4-5 år men aldrig tänkt på på det sättet. Wah, det har aldrig funnits någon som jag tyckt är så fin att umgås med/se på att det bara pirrar i kroppen och skriker "Är det här sant?". Nu finns det. Man ska aldrig ge upp. Det man letat efter finns ofta precis där man aldrig letat......Jag är ju lika slibbig som hela AH-dagen. Fasiken. Busted.

Men Vs. WomenHahaha!

.Och när du rest dig upp,vänd dig aldrig om.Det finns ingen väg tillbakavarifrån du kom.~ Jonas Gardell

Ikväll = plugg och film.Jag är så motiverad.. inte.

Jag kan känna att det är lite lätt löjligt att jag faktiskt tycker det känns lite sorgligt.. Eller nej fel ord, konstigt att Anna Nicole Smith - skandalmodellen som fick alla gubbsjuka typer i Sverige att köra i diket under sin underklädesreklam för H&M - nu är död. Jag misstänker att känslan uppstår av att man inte riktigt fattar att även människor som är kända, som endast finns på tidningarnas skvallersidor, faktiskt lever och dör. Försvinner. Ingen kommer undan. Förmodligen skulle jag känna samma sak om Linda Rosing eller Carolina Gynning lämnade in helt plötsligt. (Nej, jag jämför eller jämnställer dem inte.) Om man ska se det ur en annan synvikel är det ju väldigt tragiskt att hon bara blev 39 år gammal, att hennes son dog månaden före och att hon efterlämnar en endast några månader gammal liten dotter. Om man får vara lite krass och se det med någon form av svart humor så kan man ju faktiskt säga att den här döden verkar vara helt i ANS's stil, med tanke på hur hennes liv sett ut. Tragiskt och sorgligt är det däremot ändå...Och fortfarande lite smålöjligt/konstigt att jag reagerar.